PSYKISK OHÄLSA

Ensam är stark och bra karl reder sig själv funkade kanske på en bondgård för 100 år sedan, men i dagens fotbollssammanhang är det dömt att misslyckas.

Fler och fler fotbollsspelare runt om i världen vittnar om deras dåliga mående och hur det dåliga måendet tar bort all entusiasm och engagemang från fotbollen. Fotbollen som tidigare var kul och något man inte fick nog av – lockar inte alls längre. Tvärtom så mår man bara sämre och sämre på grund av fotbollen.

Många känner ett tryck över bröstet när de är på väg till träningen och skjuter upp att köra hemifrån så länge som möjligt. Många får svårare att andas ju närmre de kommer arenan och paniken lurar hela tiden runt hörnet. Alldeles för många ifrågasätter dagligen om fotbollen verkligen är värt priset när man mår så dåligt?

Fotbollen har under de senaste 50 åren utvecklats från ganska stereotypa spelare, till dagens betydligt bredare register av spelare. Idag spänner registret från machobackar som frodas i skiten, till känslig och kreativa artister som har svårt att hantera det kränkande språket och den vulgära attityden. Fast alla är olika, så förväntas alla fungera på samma sätt.

Det mest förödande för en klubb är The law of conformity. Den lagen skapar en förväntning på spelarnas uppträdande, attityd, prestation och resultat. Det som klubbarna stolt presenterar som deras kultur och förväntar sig att spelaren ska anpassar sig till, är egentligen bara en försköning av det som i Nordkorea kallas för omskolning. Fotbollsklubbar är (på gott och ont) starka förespråkare för darwinism och the survival of the fittest. Det vill säga… det finns en inneboende ekvation som innebär (precis som i alla andra branscher) att alla inte kommer att klara av att anpassa sig till den rådande kulturen. Några kommer inte att ha de mentala och känslomässiga musklerna som krävs för att kunna fejka accepterande av den rådande kulturen.

Spelar man i Sverige så har man förhoppningsvis ett socialt nätverk (riktiga människor, inte Följare) som kan stödja en när det blir riktigt jobbigt. Det som gör ett redan dåligt mående ännu värre, är när man spelar i utlandet och inte träffar sina nära och kära speciellt ofta. Att må dåligt och tvingas bära det ensam… är fruktansvärt jobbigt.

Det dåliga måendet kan ha många och olika orsaker. Men några vanliga orsaker är känslan av utanförskap, att man känner sig otillräcklig, att man tycker att man inte lever upp till förväntningarna, att man tappat touchen, att tränaren inte förstår en, att verkligheten inte blev vad man blev lovad, att man känner panik inför framtiden, att man oroar sig för pengar och känner att man måste vidare, att man känner sig stressad för att man inte kommer vidare, att man inte har något inflytande eller att man blir skadad, utlånad, såld eller bänkad.

Oavsett anledningen så kan man lösa det. Det kräver en ärlighet och tydlighet gentemot sig själv och man måste börja sätta tydliga gränser. Både för sig själv och andra. Visst, det låter enkelt, men verkligheten innebär att klubbarna äger en på samma sätt som plantageägarna förr ägde slavarna (det är tydligare utomlands) så man kan inte bara stövla in till managern och ställa krav för att börja må bättre. Jag vet, det funkar inte så.

För att komma tillrätta med sitt dåliga mående och börja må bättre finns det en hel del teknik och smarta tips. Varje spelare har olika behov vid olika tidpunkter, så man måste anpassa insatsen till spelarens behov och faktiska möjligheter. Det är ingen quick fix, men man ska börja känna resultat redan efter första samtalet. Det viktigaste är att man kontaktar någon som kan hjälpa en så man inte mörkar det och mår sämre och sämre.

Det finns ingen anledning att mörka sitt dåliga mående och det är definitivt inte värt det. ALLA mår dåligt från och till. Jag mådde själv fruktansvärt dåligt när jag var yngre, vilket fick mig att mista mycket av det som borde vara mina bästa år. Så jag vet hur det är, vad man måste göra och hur man gör det.

Få slut på lidandet. Berätta för någon hur du mår och sök hjälp.